Bowenpodden

Vi har alla hamnat i situationer där vi backat istället för kliva fram och faktiskt göra det vi kan och ska. Kortsiktigt är det rätt så bekvämt, men långsiktigt är det inte bra. Att vi kan backa ifrån uppgifter och ansvar beror alltid på att någon kliver in och gör det i vårt ställe. Det motsatta gäller också, att vi går in och styr upp saker som vi faktiskt inte har ansvar för. Hur hänger det här ihop och varför blir det här ibland ett självspelande piano som vi inte kommer oss ur?

Vi har alla förstått att de som befinner sig i en missbrukares sammanhang ofta blir medberoende, men det pratas sällan om att medberoende uppstår i många fler typer av situationer. Särskilt när vi sätts under press hakar vi fast i varandra utan att varken se eller förstå att det faktiskt händer. I det här avsnittet berättar vi mer om hur medberoende kan kopplas till högt kroniskt tryck i våra släktsystem.   

Vissa tidpunkter i våra liv är mer utmanande än andra. En sak som stressar är när vi ska passera den ålder där någon av våra närmaste dött.  Med automatik gör vi historiska sammanblandningar och tror att andras öden också kan bli våra.  Alla gör det i mer eller mindre utsträckning. Frågan är, vad kan vi göra åt det?

Allt för många sätter sitt  ljus under skäppan när framgångarna kommer. Att lyckas kan vara svårare att hantera än misslyckande. Framgångar kan innebära att vi behöver ompröva vår självbild och våra strategier och det har ett pris i våra emotionella system. 
Att våga kliva fram är att utmana - sig själv och ibland även andra. I teorin vill alla lyckas  men i praktiken kan vi bli rädda och obekväma om drömmar slår in. 

Distansering är en överlevnadsstrategi som vi alla använder, men i högre eller mindre utsträckning. Vad ska vi titta på för att veta om vi är distanserad eller faktiskt fokuserad - eller kan det rent utav vara samma sak? I avsnittet ger vi exempel utifrån erfarenheter från handlendingsituationer men också från våra egna liv.  

Vi har alla hört det. Acceptans är vägen till att kunna gå vidare. Men vad innebär det i praktiken? Ska jag acceptera att jag blivit slagen som barn och förlåta en partner som ljugit och bedragit? Varför ska jag acceptera något som kränkt mig, nog är det väl ändå viktigare att säga ifrån och tillåta sig att vara arg och ledsen? Hur går det här ihop?

Dragkampen mellan att göra ett bra jobb och vara närvarande i familen brottas de flesta med. Hur vi än försöker så blir det aldrig riktigt bra. Vad ligger bakom att några blir helt besjälade av sina jobb medan andra tycker att det är ett nödvändigt ont?Och vad händer i familjen och med oss själva när vi inte förmår vara i kontakt med de behov vi själva och andra har. 

Trianglar finns överallt, på alla nivåer, men hur uppenbarar de sig på samhällsnivå? En stark triangel som vi just nu kan se i världspolitiken är den mellan Ukraina, Ryssland och EU. Det som kännetecknar en låst triangel, där ingen är beredd att ge upp sin position, är brist på ansvar. Vad händer när relationerna i en triangel utmanas, i världspolitiken och i samhället. Det här är ett ämne som initierat av lyssnare.  

"Är det en generationsfråga eller är det på något annat, som gör det så svårt att prata om klimatförändringar?" Det undrade en av våra lyssnare. I det här poddavsnittet pratar vi om vad som kan ligga bakom. En sak är säker. Vi väljer ofta att höra det vi vill höra och sammanhang som inte utmanar oss. Känner du igen dig? 

Att vuxna barn flyttar hem igen kan verkligen innebära utmaningar, särskilt om det finns nya personer med i bilden. I det här avsnittet berättar vi om två utmanande tillfällen. Ett är när en vuxen son flyttar hem och tar med sig sin sambo och lojaliteter verkligen sätts på prov. Samma typ av utmaning sker i en annan familj där ett vuxet barn flyttar hem och mammans nya sambo reagerar starkt på det. Här prövas hennes lojalitet.Relationer som fungerat bra när besöken varit korta visar sig bli något helt annat när dagarna blir veckor och månader. Varför blir det så?