Bowenpodden

Att vara ledare innebär utmaningar av olika slag. Inte minst handlar det om att förstå sig själv. I det här avsnittet berättar vi om hur framgångsrika projekt utmanat system så till den mildra grad att de behövts läggas ner.
Vi berättar om möten där duktiga ledare utmanövrerats, men hittat sätt att komma tillbaka. Makt, motstånd och framgång handlar givetvis om trianglar och överlevnadsstrategier – egna och andras. 

Även positiva händelser ökar tryck och stress. Den nya individen skakar om det emotionella systemet och påverkas själv av den stressnivå som finns där och då och av händelser som hänt inom en tvåårsperiod före. De första levnadsåren kommer att forma de strategier som denne tar med sig och kommer att använda sig av hela livet. Överlevnadsinstinkter, fullkomligt rationella fram till tjugoårs ålder, men som sedan börjar gnaga. 

Hur vi förhåller oss till åldrande och död, beror i hög grad på i vilka sammanhang vi växt upp. Är det naturligt att gå i pension och sluta jobba? Varför fastnar vissa av oss i sorgeprocesser som varar i decennier medan andra verkar kunna gå vidare i livet ganska snabbt? I den tid vi nu lever har döden blivit mer och mer tabu, något vi helst inte pratar om.   

Vi möter alla utmaningar i våra liv . Förutom att hantera dem, får vi också bära andras oro och ångest. Som förälder blir vi oroliga när vi ser att våra barn ska gå igenom saker som vi själva tyckt varit svåra och blandar då ofta ihop vår egen historia och våra egna erfarenheter med de som sker här och nu. De historiska sammanblandningarna behöver vi se, för att kunna förstå våra egna och andras reaktioner bättre. 
 
 

En bror gifter sig vilket leder till turbulens i familjen. Någon tar avstånd från den nya svägerskan, medan någon annan går i pakt och konflikter tornar upp. Den nygifte mannen har vuxit upp med sin biologiska mamma, sina halvsyskon och deras far, vilket kan ha betydelse för det tryck som uppstår.  
Bowen beskriver en ny medlem inträde i ett emotionellt system som en dramatisk händelse. Det kan vara ett barn som föds eller en ny partner. Samma gäller vid dödsfall eller separation. Stressnivån ökar markant när invanda roller måste omprövas och gruppens relationsmönster blir tydligare och mer låsta.

När trycket ökat i en relation är det förutsägbart att vi fastnar i de strategier och mönster som vi har med oss från våra släktsystem. Två vuxna som älskat varandra kan bli som förbytta. De spelar ut varandra och barnen förväntas ta ställning. Barn oroar sig ofta för att deras vårdnadshavare ska vara på samma ställe och ställa till bråk. Det är också vanligt att barn inte känner att de kan visa sin kärlek till sina föräldrar, eftersom de inte vill såra någon av dem.  

Hur kommer det sig att vissa människor väljer att vara lojala till processer som är destruktiva medan andra vågar gå emot? Vad är det som gör att någon kan vara hur konstruktiv och klarsynt som helst i vissa sammanhang men som förbytt i andra? I det här avsnittet pratar vi om relationer, sammanhang och det som Bowen kallat för egomass och motsättningarna mellan samhörighetens kraft och individens utrymme i grupper. 

Många kämpar med konflikter, med sina syskon och/eller mellan barnen. Inte minst brukar tvisterna blomma ut till fullo vid arvskiften. Istället för att sätta fokus på att lösa varje enskild konflikt behöver vi lyfta blicken och se de större sammanhangen, för det är där det börjar. 
 

Att bli sedda och bekräftade för de vi är, är en grund för att känna gemenskap. Tyvärr blir inte alla det. Varför blir det så? Och hur kan det utspela sig i vuxenlivet och vad behövs för en  förändring?

Att söka syndabockar är lättare än att fundera på vilken roll vi har för att relationerna ska fungera. Över- och underfungerande utgår från ett ömsesidigt samspel där någon tar kommandot medan den andre viker undan. Ingen mår bra av det, men varför blir det ändå så?